Nu pratar jag om mitt första äventyr på metron. Det var ju som gjort för att misslyckas. Jag hoppar på linje 2 och byter efter 3 ''hållplatser'' till linje 1 och sitter där i cirka 5 ''hållplatser''. Det är ju super enkelt. Borde man tycka...

Det började med att jag gick till metron, jag kollade väldigt noga med diskret på min karta cirka 100 gånger så jag verkligen gick på rätt osv. (( Min värdmamma påminner mycket om min farmor, haha hon berättade att jag måste stå intill väggen när jag väntar på metron så ingen knuffar ut mig framför tåget, men hallå!! Jag blev ju skit rädd när hon sa det så nu står jag alltid tryckt mot väggen!!!!! Hon sa även att jag inte får ta upp kartan för då kan folk börja följa efter mig och det kunde tydligen sluta väldigt illa enligt henne.. haha Något sånt kunde faktiskt min farmor också säga! )) haha :) I alla fall, jag hoppade på, sen när jag hoppade av och skulle byta, då fick jag mega panik! Riktig panik. jag kom på att jag var i en tunnel, mitt i Paris, ensam, med en massa stressade människor omkring mig! Jag typ sprang för att leta efter nästa tåg och jag hittade det, så Jag satte mig på tåget, och var panikslagen för att jag kanske hade hamnat på fel tåg, jag började gråta mega mycket, men det är okej att gråta i frankrike. Här gäller det att visa känslor!

När jag väl gick av så kom det fram en fransman till mig och frågade om jag behövde hjälp, NEJ fick han tillbaka och så gick jag därifrån. Usch va elakt av mig, han ville ju säkert bara hjälpa till. Men man vet ju aldrig! Vilken dag! haha

plus att en duva flög in i min vad, det kan ha varit det värsta jag varit med om, det kryllar ju av duvor men när den gjorde det stod jag o skrek i cirka 10 minuter samtidigt som jag grät. hahahhaha det skulle man ju nästan spelat in...

Ja, här har ni min första metrodag, ENSAM! hahaha ;)

Peace